Spa för själen

Fotografi föreställande Åsa Eriksson, Kultur och Fritid Laxå Kommun

Jag är ny på min tjänst som Kultur- och Fritidskonsulent i Laxå kommun. Det kändes roligt att få delta i dialog kring den framtida kulturplanen. Jag har läst folkhälsovetenskap och under min studietid började jag att intressera mig för kultur och hälsa. Av den anledningen kändes det särskilt roligt att solidariskt fördelad kultur och kultur och hälsa nu är fokusområden inför länets kulturplan 2020-2023. Äntligen!

För att följa folkhälsopolitiska mål och riktlinjer behöver vi utjämna hälsoklyftorna i samhället. Vi vet via forskningen att kultur kan stärka individer, bidra till ökat välbefinnande och ge känsla av sammanhang. När det gäller offentligt finansierad kultur är det ytterst viktigt att den kommer de som har störst nytta av den till del.

Under dialogen, cafémötet, lyfte vi gemensamt hinder för solidariskt finansierad kultur. Personligen tycker jag att mekanismen – hur hittar vi rätt – är viktigast och svårast. Hur kan vi utforma vår verksamhet så att den lockar de grupper vi helst vill och behöver nå ur ett jämlikhetsperspektiv?

Kultur har ett egenvärde men vi vet att kulturell verksamhet kan förena människor. I min C-uppsats, ”Det var som ett spa för själen” En kvalitativ studie om ungdomars erfarenheter av deltagande i  Hälsinge låtverkstad (http://halsingelatverkstad.net/files/7413/9453/5155/Hlsinge_Ltverkstad_C-uppsats.pdf), studerade jag erfarenheter av deltagande i Hälsinge Låtverkstad som är en stödjande miljö för unga att utöva folkmusik, dans och sång. Jag är intresserad av att applicera den typen av verksamhet på grupper som är mindre gynnade socioekonomiskt och av att, genom kulturprojekt, stötta barn och unga som vi redan i förskolan kan se riskerar att hamna i utanförskap.

Min tjänst är bred. På förmiddagen var jag på ANDT-utbildning i rollen som ANDT samordnare i Laxå kommun. ANDT står för alkohol, narkotika, doping och tobak. I den rollen frågar jag mig hur vi med hjälp av kultur kan göra något för våra mest utsatta i samhället? Tänk om fler unga kunde hitta något de är passionerat intresserad av inom kulturområdet, något som ger dem kickar och får dom att våga säga nej till destruktivt leverne.

Vid mitt bord blev det prat om kultur på recept. Härligt! Det har jag funderat på en hel del. Kan vi i länet delta i ett forskningsprojekt inom kultur och hälsa? Kan vi utfärda kultur på recept?

Åsa Eriksson, Kultur och Fritid Laxå Kommun

Annonser

Dialogmöte: bild och form, slöjd, design och arkitektur

Så är det dags att kasta oss in i höstens alla spännande dialoger. Faktum är att vi redan är igång. Den 17 september samlades över 30 företrädare från områdena bild och form, slöjd, design och arkitektur för att fundera över de teman som ska gälla för nästa kulturplan. Den största tiden ägnades åt solidariskt fördelad kultur där det delades många intressanta tankar, alltifrån hur samhället måste ge utrymme att grunda ett tidigt kulturintresse till vikten av nya, ibland oväntade, arenor för konstnärliga uttryck. Det talades även om begreppet intersektionalitet, som kortfattat kan beskrivas som att utvecklingsarbete måste ta hänsyn till komplexa sammanhang av människors bakgrunder och tillhörigheter.

Konstens och slöjdhantverkets betydelse för både hälsoperspektivet och hållbarhetsfrågor ventilerades också. Inom hälsoområdet lyftes bland annat behovet av ökad kunskap och goda exempel på kulturens positiva effekter, och att samverkan med hälsosektorn måste stärkas. Den närproducerade konsten och hantverket kan dessutom vara en motvikt till slit-o-släng-samhället, inte minst genom att lägga fokus på återbruk.

Det är alltid givande att få ta del av olika tankar och perspektiv och denna första dialog var inget undantag. En lärdom är samtidigt att det goda samtalet tar tid, och att våra två avsatta timmar gick väldigt fort, vilket medförde att det blev aningen forcerat på slutet. Självklart tar vi lärdom av detta när vi går in i våra fortsatta dialoger under hösten. Som vi ser fram emot med stort intresse.

Rikard Åslund_okt 2015_2

Rikard Åslund

Kulturchef

Dialogfilosofi

Det har gått en vecka sedan höstens första dialog genomfördes. 32 personer samlades för att samtala och besvara våra frågor. Jag hade fått berättat för mig att det fanns ett stort behov av samtal. I planeringen av upplägget hade jag att balansera det behovet mot mina kollegors behov av att få svar som de kan använda i det fortsatta arbetet med att ta fram en ny kulturplan.

Två timmar hade avsatts för dialogen. Det hade utan problem kunnat fyllas många fler. Från en deltagare fick jag höra att de i en gruppdiskussion hamnat i filosofiska rummet och därför hade svårt att landa i ett svar på en av de ställda frågorna. Filosofiska rum är bra. Många gånger till och med nödvändiga i samtalsprocesser. Det skar lite i mitt processhjärta att vi som deltog den här kvällen inte hade mer tid att vistas i det rummet utan var tvungna att kliva vidare in i det mer förvaltningsmöblerade rummet.

Om två veckor äger nästa dialog rum. Här på ”regionen” har jag tillsammans med mina kollegor diskuterat hur vi kan finkalibrera upplägget för att ge utrymme åt mer kloka tankar från samtal i filosofiska rum men ändå komma åt det vi här på förvaltningen önskar. Eftersom även de kommande dialogerna ges två timmar enades vi om att inför dessa skicka ut frågor i förväg till de som anmält sig. I bästa fall kan deltagarna då, innan dialogen, hinna kliva in i egna filosofiska rum. Där kan deltagarna själva, eller tillsammans med andra, fundera och diskutera för att sedan ta med sig det bästa där ifrån till dialogen.

Från vårt håll här på förvaltningen ger vi det en chans, utvärderar och kalibrerar ytterligare vart efter.

Bild på Sofia Hadders

Sofia Hadders, samordnare av dialoger

Definitionerna av ”Kultur och hälsa” och ”Solidariskt fördelad kultur”

Såhär har vi definierat ”Kultur och hälsa” samt ”Solidariskt fördelad kultur”

Definition av Kultur och hälsa

Arbetet med kultur och hälsa bygger på kunskapen att kultur bidrar till att utveckla individer och samhällen och utgår från evidensbaserad forskning. Kultur och hälsa fokuserar på det friska och bygger på att människan ses som en helhet. Det handlar om att kulturella/konstnärliga upplevelser och eget skapande bidrar såväl till läkandeprocesser som till folkhälsa.

Definition av Solidariskt fördelad kultur

Solidariskt fördelad kultur syftar till att stärka sammanhållningen samhället. Möjligheten att delta i det gemensamt finansierade kulturlivet i Örebro län ska inte begränsas av faktorer som socioekonomi, geografi, funktionsförmåga, kön och ålder. En solidariskt fördelad kultur är tillgänglig för alla, men utformas med de som inte nås i särskild åtanke. Solidariskt fördelad kultur behöver därför vara uppsökande, utforskande och ha fokus på lärande på såväl individuell som organisatorisk nivå.

Solidaritet och kulturell hållbarhet – gästinlägg av Birgitta Johansen

Solidaritet är viljan att hjälpa till inom en gemenskap. Solidaritet bygger på tillit mellan människor. Sverige och Norden präglas av en hög tillit och en stark stat. Sedan medeltiden har lagarna varit fundamentala, från 1300-talets mitt var rättsskipningen centraliserad till kungamakten. Det är ovanligt ur ett globalt perspektiv. I Sverige är det alltså inte familjen, ätten/klanen eller religiösa grupper som varit drivkrafter i samhällsutvecklingen utan individen och staten. Många av de som invandrat till Sverige har den motsatta historiska erfarenheten. Samtidigt har inte så få av dem, inte minst de unga och kvinnorna, förhoppningen om att kunna öka den egna, individuella friheten. I utställningen I telefonen finns hela människan, som vi visar under våren på länsmuseet, finns ett antal fina berättelser om detta.

Den dumma, lättlurade svensken – som litar på andra människor – är kanske inte så dum. Tilliten ger möjlighet att lägga kraft på produktivt samarbete, kontra att behöva skydda sig mot att bli lurad. Samhällstrenderna pekar dock mot sjunkande nivåer av tillit kopplat till hög arbetslöshet, ökande ojämlikhet, mångfald och boendesegregering samt minskad social rörlighet. Lägst är tilliten i kommuner med större inkomstklyftor och stor andel utrikesfödda. Vad bör göras för att de sega och historiskt rotade strukturer som lett till hög generell tillit i Sverige ska kunna absorbera negativa tillitstrender på lokal nivå?

Tillit handlar i vardagen om kontakter och sociala band mellan individer och grupper. Uppstår de inte blir det svårare att upprätthålla gemensamma normer. Det behöver inte handla om vissa gruppers underordning, för normer utvecklas och ändras med tiden, utan om hur alla ska vara delaktiga i dessa processer. Hittills har människor i Sverige varit beredda att bidra till samhällsfunktioner och samhällsinstitutioner även om de själv inte nyttjat dem. ”Statsindividualismen” har förkroppsligats genom offentliga institutioner, som bland annat kulturinstitutioner. Offentliga institutioner som upprätthåller lagarna, behandlar alla medborgare lika och är till för och öppna för alla är alltså så mycket mer än bara ett nödvändigt ont.

Ett av motdragen för att underhålla tilliten borde därför vara att ge kulturinstitutionerna, inte minst museerna, förutsättningar att bli platser där vi alla som bor i Sverige kan förstå Sverige då och nu, vad som är speciellt, annorlunda och till och med udda med Sverige. De ekonomiska, sociala och ekologiska hållbarhetsdimensionerna behöver kompletteras med kulturell hållbarhet, det vill säga människors förmåga till självreflektion över drivkrafter och värderingar. Att odla förmågan till reflektion om det gemensamma och insikter i andra människors liv och villkor är lika viktigt som att vara klimatsmart.
Beter vi oss kulturellt hållbart idag? Ser vi konsekvenser och gör vi kloka sammanvägningar av behov utifrån dem? Samförståndslösningar och kompromisser har präglat svensk historia. Livskraftiga och intresseväckande kulturinstitutioner, som medborgarna har högt förtroende för, kan bidra till att uppvärdera dessa svenska paradgrenar.

Birgitta Johansen
Museichef
Örebro läns museum

Nu är vi igång!

Arbetet med en ny regional kulturplan för Örebro län, som ska gälla 2020-2023, inleds under våren 2018. Ett uppstartsmöte hölls den 16 maj. Inbjudna var politiker och tjänstemän i Örebro län, kulturinstitutioner, kulturskapare, kulturkonsulenter, civilsamhället med folkbildningen, folkhögskolor och kulturföreningar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eftermiddagen handlade om att

  • inspirera till ett kulturarbete med större fokus på solidariskt fördelad kultur samt kultur och hälsa
  • berätta om hur den nya planen ska tas fram

Bjarne Stenquist talade på temat Kultur och ett sammanhållet samhälle. Linnea Hedqvist talade om Kulturens betydelse för hög och jämlik livskvalitet. Rikard Åslund berättade om arbetet med att ta fram den nya kulturplanen. Deras presentationer finns här.
Cheferna på länets kulturinstitutioner deltog i en paneldiskussion om hur deras verksamheter anknyter till solidariskt fördelad kultur och arbetet med kultur och hälsa.
Nästa steg i processen är de dialogmöten som genomförs hösten 2018.

 

Gästinlägg av Yvonne Bergman

Den senaste tiden har debattens vågor gått höga om Svenska Akademien och #MeToo. Ett pressdrev anses pågå, men uppfattningen om vem som är offer och vem som är förövaren varierar. Allt beroende på vem som uttalar sig. Och hur de uttalar sig. Den senaste debatten gäller Horace Engdahls uttalande i radio och hans mycket goda förmåga att använda språket som ett instrument för sin manliga uppfattning.

Sett ur ett historiskt perspektiv är #MeToo en i raden av massmediala eller folkliga reaktioner på missförhållanden i samhället. Men vem sa vad och vem gjorde vad? När man befinner sig mitt i informationsflödet är det oftast svårt att bedöma vad som är sanningar och vad som är ”fake news”. Med perspektiv blir det oftast lättare att göra mer objektiva bedömningar. Men för att kunna göra det måste det finnas handlingar och dokument bevarade till eftervärlden.

Nästa år är det 100 år sedan riksdagen beslutade om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Lokalt fanns det personer och föreningar som arbetat länge för kvinnans politiska rösträtt. Vem drev på och vem höll emot? Det kan du hitta bevis för i våra arkiv. Arkiven är en mycket viktig del av vårt kollektiva minne. Utan ett fungerande arkivväsen – som för övrigt firar sitt 400-årsjubileum i år, i och med att Riksarkivet bildades 1618 – tappar vi lätt fotfästet och riskerar att bli historielösa och ett lätt offer för ”alternativa fakta”. En fungerande demokrati kräver att vi har kunskap om vår historia. Ett välmående samhälle kräver en fungerande demokrati. En fungerande demokrati kräver att vi har kunskap om och förstår de sammanhang som formar framtiden. Sentensen ”Känner du inte forntiden, förstår du inte samtiden och kan inte forma framtiden” är det flera som gör anspråk på upphovsrätten till, men inte desto mindre är den tänkvärd och sann.

En välmående region behöver ha kunskap om sitt förflutna. Både det som händer idag och det som hände för hundra år sedan påverkar vår vardag och vår förutsättning till att må bra och ha en god hälsa. När ArkivCentrums personal besöker äldreboenden, och med hjälp av dokument och minnen får de boende att reagera och minnas, ser man hur tydligt som helst hur viktig kulturen är för vår hälsa. Imorgon kanske det är dokumentationen av #metoo som får oss som är yrkesverksamma idag att minnas och reagera. Kultur är inte bara ett redskap för att nå andra mål, utan har betydelse för sin egen skull. En självständig kultur är hälsa!

Yvonne Bergman
Arkivchef
ArkivCentrum Örebro län