Gästinlägg av Yvonne Bergman

Den senaste tiden har debattens vågor gått höga om Svenska Akademien och #MeToo. Ett pressdrev anses pågå, men uppfattningen om vem som är offer och vem som är förövaren varierar. Allt beroende på vem som uttalar sig. Och hur de uttalar sig. Den senaste debatten gäller Horace Engdahls uttalande i radio och hans mycket goda förmåga att använda språket som ett instrument för sin manliga uppfattning.

Sett ur ett historiskt perspektiv är #MeToo en i raden av massmediala eller folkliga reaktioner på missförhållanden i samhället. Men vem sa vad och vem gjorde vad? När man befinner sig mitt i informationsflödet är det oftast svårt att bedöma vad som är sanningar och vad som är ”fake news”. Med perspektiv blir det oftast lättare att göra mer objektiva bedömningar. Men för att kunna göra det måste det finnas handlingar och dokument bevarade till eftervärlden.

Nästa år är det 100 år sedan riksdagen beslutade om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Lokalt fanns det personer och föreningar som arbetat länge för kvinnans politiska rösträtt. Vem drev på och vem höll emot? Det kan du hitta bevis för i våra arkiv. Arkiven är en mycket viktig del av vårt kollektiva minne. Utan ett fungerande arkivväsen – som för övrigt firar sitt 400-årsjubileum i år, i och med att Riksarkivet bildades 1618 – tappar vi lätt fotfästet och riskerar att bli historielösa och ett lätt offer för ”alternativa fakta”. En fungerande demokrati kräver att vi har kunskap om vår historia. Ett välmående samhälle kräver en fungerande demokrati. En fungerande demokrati kräver att vi har kunskap om och förstår de sammanhang som formar framtiden. Sentensen ”Känner du inte forntiden, förstår du inte samtiden och kan inte forma framtiden” är det flera som gör anspråk på upphovsrätten till, men inte desto mindre är den tänkvärd och sann.

En välmående region behöver ha kunskap om sitt förflutna. Både det som händer idag och det som hände för hundra år sedan påverkar vår vardag och vår förutsättning till att må bra och ha en god hälsa. När ArkivCentrums personal besöker äldreboenden, och med hjälp av dokument och minnen får de boende att reagera och minnas, ser man hur tydligt som helst hur viktig kulturen är för vår hälsa. Imorgon kanske det är dokumentationen av #metoo som får oss som är yrkesverksamma idag att minnas och reagera. Kultur är inte bara ett redskap för att nå andra mål, utan har betydelse för sin egen skull. En självständig kultur är hälsa!

Yvonne Bergman
Arkivchef
ArkivCentrum Örebro län

Annonser

Reflektioner från de första tio mötena med kommunerna

Jag och mina medarbetare har nu rest runt till tio kommuner för dialogträffar med tjänstemän. Detta för att få en ingång i vilka frågor som känns särskilt angelägna för kommunerna i kommande kulturplan. Givetvis handlar det även om en politisk förankring framöver.

Positivt med fokus solidariskt fördelad kultur och kultur och hälsa
Samtalen har varit både intressanta och konstruktiva och man blir onekligen imponerad av allt arbete som sker på kommunal nivå. En viktig slutsats är att de föreslagna politiska inriktningarna ”Solidariskt fördelad kultur” (som några hellre vill uttrycka som ”Jämlikt fördelad kultur”) samt ”Kultur och hälsa” har mottagits som bra områden att prioritera. Likaså tanken på att upprätta specifika överenskommelser kring vissa områden snarare än att hela kulturplanen tas politiskt även på kommunal nivå.

Gemensamma utmaningar i kommunerna
Utmaningarna på kommunal nivå kan ofta kopplas till de operativa verksamheterna bibliotek och kulturskola, men även hur man jobbar gränsöverskridande med skola och äldreomsorg. Sammanfattningsvis har det varit mycket bra samtal och därtill extra bra när även kommuncheferna har haft möjlighet att vara med, vilket också skett i flertalet fall.

Rikard Åslund
Områdeschef Kultur & ideell sektor